Dalska     Skrievum!     Istorrjur     Kumiur     Dikter     Lekker     Um mig

Witteweglag

Eð add snie nordǫni Ǫsum iel da. Ien bil war ǫ weg frǫ Borgbjärrę ni muät bymm. E dşikk bra mes e bar åv niðyvyr, men i mųätlutę ette wegostşile a Snaipdalim wart e stopp. Kalln sǫ uäk biln bakkeð atter att o fesyökt iesn til, men itşe tuäg an si mįer eld ien litn bit upi bokkan. Snaipdalswe war int pluägað, so an fikk luv tågå sig uppyvy bokkan.

Mes an stuä da briewi biln o funndireð um an ulld lemmen biln o drag til o go fram a Brunnmåyr, so kam eð ien timbebil frǫ attǫter. We add og snįuäpluägsted o wa smal, so lastbiln dugd it tågå si föbi. Nu wa ðie twe so stuä dar ǫ weem o funndireð. Die fingg luv muko undǫ snįuä i wegokantem, so ðie belld fǫ biln a saidu.

Mes die jällt ǫ muko, kam Uäl-Ierk farend min senn bil. An staeð attona timbebilem o kam fram a diem. An föstuäð ur e war o saggd a diem, die belld ut muko. Dier undres ǫ wiso, men Ierk willd it sai åv. An saggd dier ulld sett sig i bilą o timbebiln ulld kumo nemmera. An bistemmd u ne biler ulld wårå. Sę sett an sig upǫ stötfangern min ryddjin muät lastbilem o sett styvlę muät baklukun ǫ bilem. Stşaufön i timbebilem saggd e wa fö fait, men Ierk dugd yvytålå an åk uppfö bokkan. Ollt dşikk bra, og oll trai bile belld fuärtsett.

  Mats Westerling

Flikar: Älvdalska, Vi skriver!, Historier, Roliga historier, Dikter, Länkar, Om mig.

Listmenyer: Vi skriver älvdalska!, Några alfabeten, Tangentbord; Söndagsskolan, Vinterväglag, Sovmorgon, Läxan, Byxbaken; Roliga historier #1-3, Roliga historier #4, Vem är vackrast?, Tiden, Han såg …, Stolligheten här i …

 

Vinterväglag

Det hade snöat norr om Älvdalsåsen hela dagen. En bil var på väg från Borgberget ner mot byn. Det gick bra så länge som det lutade nedåt, men i motlutet efter vägskälet till Snipdalen blev det stopp. Mannen som körde bilen backade tillbaka och försökte en gång till, men han tog sig inte längre än en liten bit upp i backen. Snipdalsvägen var oplogad, så han måste ta sig uppför backen.

Medan han stod där bredvid bilen och funderade på om han skulle lämna bilen och gå framåt till Brunnmyran, kom det en timmerbil bakifrån. Vägen hade höga snöplogkanter och var så smal att lastbilen inte kunde ta sig förbi. Nu var de två som stod där på vägen och funderade. De måste skotta undan snön i vägkanten för att kunna få bilen åt sidan.

Medan de höll på att skotta kom Hol-Erik körande med sin bil. Han stannade bakom timmerbilen och gick fram till dem. Han förstod varför de skottade, men sade till dem att de kunde sluta skotta. De undrade varför, men Erik ville inte berätta det. Istället sade han åt dem att sätta sig i bilarna och att timmerbilen skulle köra närmare. Han bestämde hur nära varandra bilarna skulle vara. Sedan satte han sig på stöt­fångaren med ryggen mot lastbilen och stövlarna mot bilens baklucka. Chauffören i timmerbilen sade att det var alldeles för farligt, men Erik lyckades övertala honom att köra uppför backen. Allt gick bra och de tre bilarna kunde köra vidare.

 

Uppdaterad

 

Lyssna på älvdalskan! MW läser webbsidan. MP3-spelare (klicka på "triangeln"!)

Flash Player saknas. Prova att hämta mp3-filen!

Agard    © 2007-2012 Mats Westerling